Nya besked säger att Chelsea är av listan fram till 23:dje om hon nu inte blir sjuk i vattkoppor, annars vill jag inte ens tänka på jur det går! 

 

Känns så fruktansvärt oturligt och verkligen skittråkigt att vi råkade vara på lekterapin just då! 

 

Hon hade precis hämtat sig från sina proppar och hon är så pigg och glad just nu, vilket är helt underbart, det sliter nig dock i tusen bitar och knäcker mig sakta att inte få spendera den tiden med henne.

Har inte träffat henne sen fredag förmiddag och jag saknar henne så jag går sönder inombords! Idag när vi pratade så sa hon älskar dig mamma! Det gjorde mig lyckligare än någonsin, vet att inte hon vet innerbleden av orden, men det värmer mitt hjärta att höra ändå! 

 

För nu är vi där igen av listan och med en eventuell sjukdom som kan bli förödande för henne! 

 

Jack är förkyld så vågar inte låta dom träffas förrän han känns bra, men fr.o.m. Torsdag sätts dom i karantän från varandra i 11 dagar framåt till 23:dje december. Chelsea flyttas till biva och isoleras där och jag och Jack måste lämna Ronald mcdonald huset, för att inte riskera smitta någon där! 

 

Vart vi ska ta vägen är än så länge oklart men det löser sig nog, när Jacks förkylning är över kan iaf jag och Martin turas om att vara hos barnen, en stund när Jack är nymatad iaf! För vi har bägge haft kopporna och är inte smittbärare! 

 

Jag önskar så innerligt att hon slipper vattkoppor och får fortsätta må bra, finns ju garanterat fler skitsjukdomar på biva! 

 

Jag önskar i julklapp att barnen  slipper vattkoppor, och att vi får träffas allihopa pigga och glada på julafton, allt annat skiter jag i! 

 

Jag af är nu om möjligt ännu mer rädd 3 veckor av listan, dessutom med en risk för infektion!

 

Jag känner en oerhörd lättnad av att Chelsea är omedveten till stor del för hur hennes rätt till ett fortsatt liv sätts på spel och hur hennes chans till ett nytt hjärta och ett fortsatt liv ständigt rycks ifrån henne! 

 

Jag är glad att hon slipper känna den rädslan och smärtan vi bär varje dag! 

 

Någon gång måste det väl komma en vändning? Hur mycket ska hon behöva bevisa att hon ger allt för att få leva, hur många strider måste hon klara innan hon får sin chans? 

om hon ens hinner få sin chans! 

 

Inget muntert inlägg idag men såhär förbereder vi oss för julen! 

 

Hoppas alla andra tar vara på julen och varandra för allt annat är världsligt och helt oviktigt! Krama era nära och kära och tala om hur mycket de betyder för er så de vet om det! Det är viktigt!