Här står vi..

Maktlösa och utlämnade åt ödet/livets gång! 
 
Ikväll har fakta/sanning gjort mycket grova intrång på mitt hopp! Min starkaste känsla och tillsammans med kärlek det enda jag kan tillföra denna kampen mot klockan! 
 
Läkaren hade fått svar på röntgen, som bekräftar misstankarna, ett blad i den mekaniska klaffen står still, ev pågrund av ärr/proppbildning. Själva funktionen gör ingen skillnad för henne, men det är ju ev redan proppbildning eller kan bli eftersom den står stilla. Hon är så högt antikoagulerad hon kan vara utan att få blödningar! Så det vi i princip fått höra nu är att det finns inget att göra, bara vänta och hoppas att inga proppar släpper eller ett passande hjärta dyker upp! Men hon ska diskuteras med hela hjärtteamet snarast möjligt! 😢 
 
men hoppet är just hoppet det sista som kommer överge min kropp och min själ! Jag tänker fortsätta att hoppas och leva dagarna i hopp om en framtid med hela familjen! 
 
Men den där hemska sanningen värker nåt fruktansvärt i mitt hjärta, vänder ut och in på min mage och svider i mina ögon! 
 
Jag ser vad den gör med ansiktena och rösterna på personal och jag ser den härja vilt i Martin!
 
Det gör ont att höra klockan ticka! 
Den klockan som låter sanningen äta upp hoppet! 
 
Mitt fina lilla hjärta vi behöver dig här hos oss, hjälp mig stanna klockan som tar tiden ifrån oss! 
Jag tänker suga i mig varenda sekund av dig min skatt. Förhoppningsvis i en evighet till! ❤️
Katta
2015-01-09 @ 21:33:39

<3

Johanna L
2015-01-09 @ 22:12:46

Jag hoppas med er! Kram <3

Ylva
2015-01-12 @ 13:04:14
URL: http://fam.solli.it

Oh vad jag hoppas att allt kommer gå bra.
Jag önskar ingen att förlora ett barn men jag hoppas att ni får ett hjärta av någon!
Jag och min man har pratat i dagarna om att vi ska donera organ om det värsta händer våra barn. Att i det svåra kunna hjälpa andra barn.
I och med hjärtoperationen vi gjorde i oktober på våran lilla tjej så har vi känt på skräcken att ev förlora henne. Känslan är så hemsk att den är svår att prata om. Jag önskar ingen detta och jag hoppas hoppas hoppas att er lilla tjej snart kan få bli frisk!

Hanna
2015-01-14 @ 09:04:26

Hej! Jag håller alla mina tummar att ni får fortsätta att vara en hel familj! Vi sågs i höstas på avd 67! Vi var där en natt jag om min. Son för att han skulle få rör i öronen och öronläkaren ville ha extra koll på honom efter sövning pga hans hjärtfel! Ett hjärtfel som knappt kan kallas hjärfel! Er dotter är så charmerande! Jag har tänkt på er ofta sedan jag åkte därifrån, undrat vad som hände! Så idag läste jag artikeln om er i Vi föräldrar och googlade på er och hittade din blogg! Jag hoppades så på positiva nyheter. när vår son föddes och vi låg på kardiologen med honom var en annan liten flicka ikopplad till pumpen, en flicka lika gammal som vår sons storasyster! Jag har aldrig kunnat släppa tanken om hur det gick för henne! Jag hoppas och ber om att få läsa om ett nytt hjärta till Chelsea! Lilla tappra kämpe! All kärlek från oss I vår familj




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0